londonsthlm

måste börja med att rapportera att orienteringen gick vägen och att vi kom i mål!! Åsa var jätteduktig och sprang sina sträckor snabbt som vinden. Jag tog i och för sig en evig tid på mig men är oerhört stolt över att jag till slut hittade alla 20 kontrollerna!!! Jag sprang ju sista sträckan och senare hälften av den var jag i stort sett ensam i skogen, men vid gott mod och full av beslutsamhet vadade jag genom lera, halkade på is och klättrade uppför respektive kanade nedför stup. Full rulle alltså, förutom när jag stod stilla och med rynkad panna förvirrat irrade med blicken mellan karta, kompass och verklighet. När jag precis hade stämplat den sista kontrollen hörde jag en bekant stämma som ropade "fränden!" med en blandning av oro och lättnad i rösten, det var åsa så klart som efter nedjoggning, vila, fika, diverse tidsfördriv och till slut oro bestämt sig för att ge sig ut och leta efter sin bortsprungna lagkamrat. Så sprang vi över den sista åkern sida vid sida, tyvärr hade alla andra tävlande samt nästan alla funktionärer åkt hem vid det här laget, men jag var ändå ganska nöjd och glad som en sol när jag röd i ansiktet av både ansträngning och genans spurtade uppför upploppet. Hm. Tveksam triumf kanske, kom i mål ca två timmar efter vinnarna men tror faktiskt inte att vi kom sist eftersom något annat lag missade någon kontroll. Ha!

kan även rapportera att dramat igår kväll med åsas fot slutade lyckligt efter vårdguide, familj och ett större lass värktabletter. Nu verkar det ha gått över.

dagen har tillbringats i köket, vi har bakat bröd och cheesecake, kokat fläskkorv och satt alfalfafrön att gro, nu är det för en gång skull alldeles varmt och skönt här, brukar kännas som ett mindre antarktis. ännu bättre blir det snart när det är dags att börja med middagen, som idag blir fajitas med extra chili som jag och åsa köpte, eller fick, på prisextra idag, dem är så små att de inte gav utslag på vågen, den stackars killen som satt i kassan såg väldigt nervös och stressad ut och visste inte vad han skulle göra så skjutsade helt enkelt vidare dem till åsa som stod och packade.

jag sitter här på söndagsmorgon och läser tidningen i lugn och ro, alla andra sover, gott om kaffe och gröt, solen skiner...trevligt med andra ord. Så läser jag en artikel om att sverige ska skicka ett skepp med marinsoldater till somalia för att skydda mattransporter från fn, vad bra tänker jag som tycker att svenska militären gör större nytta där än här. Artikeln är ganska intressant, berättar lite om operationsområdet, faror för svenskarna, lite historik, sedan kommer en mer personlig vinkel och två av soldaterna nämns vid namn och får kommentera sitt stundande uppdrag, först mårten guldstrand och sedan emmelie olsson. Så långt allt väl. Men efter emmelies kommentar om att hon tycker att det ska bli spännande och att hennes föräldrar nog är mer nervösa än vad hon är (förståeligt) kommer artiklens slutkläm, som rör emmelie:

"Något problem att bo ihop med 33 killar i lämplig ålder under hela veckor ser hon inte: - Dom har blivit som bröder allihop."

Och därmed är artikeln slut. Jag vet inte ens vart jag ska börja (frånsett konstigt skriven mening, det är inte jag som har skrivit fel), kanske med att undra vad han menar med lämplig ålder? För vadå? Giftermål? Som egentligen är emmelies mål och strävan och hela mening med lumpen och militärtjänsten? Eller med att emmelies främsta problem under uppdraget inte är eventuell sammandrabbning med beväpnade pirater, glöm kanoner och gevär, det emmelie egentligen oroar sig för, eller borde oroa sig för, är att någon av killarna ska komma in när hon byter om? Eller med att reporten, anders hellberg, tydligen anser att det här dilemmat är det viktigaste med hela artikeln, att när läsaren har läst hela texten, så ska det som dröjer sig kvar i huvudet vara hur emmelie ska hantera att bo ihop med en drös jämnåriga män. Vad vet jag om jounalistik men mig förefaller det lämpligare att lämna läsaren med en tanke angående....när uppdraget sätter igång om man ska vara saklig, en kommentar angående fn och mattransporter om man vill vara humanitär, en anmärkning om svenska militärens roll i internationella sammanhang om man vill vara politisk...möjligheterna är många, men anders hellberg kanske vet vad han gör och strävar efter att vara en...hm, vad säger man, sexistisk skitstövel med uppenbara svårigheter att fokusera på väsentligheter?

vill du dela med dig av receptet på inlagd gurka som du gjorde i somras? det var så väldigt gott och jag är så hemskt sugen på att göra en egen sats. Vad använder man för gurkor, går det bra med vanlig?


nu är det bara en och halv timme kvar till start, och jag är övertygad om att jag har drabbats av influensa, migrän, vätskebrist och brutna ben.

nu har jag varit och ätit lunch (känner plötsligt ett behov av att rapportera allt jag gör, kan aldrig vara bra), på väg tillbaka till biblioteket hamnade jag mitt i firandet av det persiska nyåret (som tydligen äger rum idag, hade jag missat) med musik, fotoutställning, småkakor och äppeljuice, inte alls otrevligt! Cia kom förbi och vi snek åt oss lite juice och kakor, och jag drabbades av en överväldigande längtan efter en vandringsresa till Iran, hur roligt skulle inte det vara?


Ser härligt ut, eller hur? Med hatt, pinne och ryggsäck full av småkakor.....ah att drömma sig bort.

oj vad den här veckan har flugit förbi, tänk att det redan är fredag igen. Känns dock inte riktigt som vanligt med tanke på att vi ska tävla im orgon, jag bävar...men vi ska ta en promenad idag jag och åsa där hon ska visa mig lite på kartan. Hoppas att det hjälper..?

trevlig middag igår hos martin, blev dock inga mord i midsumer eftersom det inte blev bara jag oh martin utan även mattias och dan. De kommer allihop från arvika och har känt varandra i hundra år, eller, hm, kasnke inte i hundra år förresten, tror de lärde känna varandra på arvikafestivalen (de jobbade där allihop, martin har varit ekonomiansvarig för festivalen i x antal år). Hur som helst, blev lite nervös och hängde inte riktigt med i alla arvikareferenser, men det var trevligt ändå.

idag är jag tillbaka på kth biblioteket och gör mig redo för en lång och förhoppningsvis produktiv dag. Vad gör ni?



dessutom har något mycket traumatiskt inträffat, den 22 januari 2009 lämnade Mick Harvey the Bad Seeds. jag visste inte om det här förrän igår. helt ofattbart, mick har varit med från början, ändå från tiden innan det ens fanns ett band och han och nick tjuvrökte bakom något garage i Warracknabeal nio år gamla eller något sådant. jag vet inte vad jag ska tro? och hur ska det gå för nick utan mick? vad kan ha hänt? vill inte tro att det är sant, ett bad seeds utan mick harvey förefaller både omöjligt och ofattbart.



den otroligt begåvade mick, under åren har han spelat nästan alla instrument som finns i the bad seeds, har helt enkelt hoppat in och spelat, om inte det han egentligen ska, så det som den ordinarie har varit för full/påverkad av annat/sparkad ur bandet för att spela. när de först åkte till london, nick och hans gäng alltså, bodde alla utom mick i en smutsig liten lya utan möbler och i princip helt utan pengar, förutom till droger. Mick däremot, nykter och pålitlig, skaffade en ordentlig lägenhet och ett jobb.

förra veckan satt jag och gick igenom min litteraturlista för att försöka få en överblick angående vad som fanns var och så vidare. Upptäckte till min stora glädje att en av de allra viktigaste böckerna fanns....ja just det, här på su! Hurra tänkte jag. Innan jag såg att den var utlånad och inte skulle var tillbaka förrän i slutet av april någon gång. Så länge kan jag faktiskt inte vänta. Beställde den ändå, med tanken att det kan ju inte skada, trots att jag var inställd på att vid det laget ha skaffat den annorstädes, till exempel via amazon i utbyte mot en ansenlig peng.

hur som helst, väl inne på biblioteket idag går jag till beställt-hyllan eftersom jag med ett halvt öga sett att jag har fått mail från sub, har beställt en hel del böcker, och vilken bok ligger där med mitt namn i tydlig skrift om inte ovannämnda! hurra hurra! Så nu ska jag sätta mig bekvämt till rätta med kaffe och smörgås och läsa boken som förtjänar att bli "the most influential of its time" (som det står på framsidan).

är så hemskt pigg idag, har varit pigg sedan jag vaknade vid 12 igår kväll och tyckte att det var dags att gå upp...höll mig dock ända till sex imorse då jag till åsa's uppskattning (tror jag?) gick upp och satte på kaffe och åt frukost i en timme. Är trots det och en omväg i solen (det är så härligt väder!) på väg till su för tidigt i skolan och sitter nu utanför biblioteket och väntar på att det ska öppna.

idag tänker jag alltså sitta här på su, måste nämligen lassa på med nytt material. hoppas även på lunch med cia, men hon sov förstås när jag gick men hoppas att hon kommer hit så småningom. ikväll ska jag till martin igen för ännu ett avsnitt av morden i midsomer. han har varit i finland i två dagar, är här ikväll och åker imorgon tillbaka till schweiz, som han far.

mår du bättre lisa?

din stackare lisa, vilket antiklimax efter flamingokvintetten! men hoppas du mår lite bättre nu...? eller i alla fall att m kommit hem för att ta hand om dig?

jag mår ganska bra, sitter och jobbar lite lätt efter tvättpass, löprunda och middag, med en kopp te som å har gjort åt mig, tack fränden! Har varit alldeles underbart väder idag, sol och liite varmt när vi var ute och sprang, och innan dess tog jag kaffepaus utomhus för första gången i år! Gick någorlunda att springa men vet i sjutton hur jag ska hitta en kontroll, eller ännu viktigare, tillbaka till å, på lördag. Det här kommer att gå åt skogen är jag rädd, bokstavligen.

strålande sol på östkusten idag och invigning av solglasögon, inte alls dumt.

sitter och pluggar idag (lagt om mitt schema om någon undrar) och, hm, det går väl inte jättedåligt, men...det blir så lätt att man bara läser, lägger till i bibiografin, läser lite till, plötsligt har ett par veckor gått och det känns som att man har åstadkommit....ingenting...eller väldigt lite. Blir lite nervös av det här, man måste ju läsa mycket men samtidigt skulle det kännas bra att få något mera handfast gjort..någon som känner igen sig?

nu ska jag i alla fall ta och motverka den här känslan genom att läsa lite till och SNART få något påtagligt gjort, jag ska jag ska jag ska jag ska...!

sömnig tisdagmorgon i ett grått, töande stockholm. jag har precis anlänt till min arbetsplats för dagen (kth biblioteket om inget annat anges), är lite sen just idag och botar sömnigheten med termoskaffe, som alltid.

blev ingen träning med martin igår som jag först tänkt, blev däremot något mellanting mellan backintervaller och vanlig löprunda med å och sedan middag och morden i midsomer hos martin på söder, med alldeles fantastikt god rökt flundra.

idag händer inte så mycket på den här fronten, eftersom både träning och socialt umgänge avklarades igår är det idag jobb jobb jobb som gäller. Hur är det med er andra?

...är vi anmälda, together we are lost fick det bli. Vi är för övrigt de enda som inte har någon klubb och således har kryssat i alternativet "klubblösa". Känns inte helt bra. Känns ännu mindre bra att jag antagligen är den enda som inte har orienterat förut. Mobiltelefon i fickan är ett måste. Annars har jag ju i och för sig nyss fått reda på att en viss australiensare kommer till stora skuggan till sommarn (!!!!!), så då har jag ju något att se fram emot om jag inte hittar hem.

jag är stationerad på kth biblioteket för dagen. Känner mig ganska sömnig och ovillig i allmänhet, känner mig ofta ganska ovillig i allmänhet när jag går hemifrån medan åsa fortfarande susar sött i sängen. hm. hon ska så småningom dock komma hit tror jag, vilket innebär lunchsällskap.

igår var jag på kalas i uppsala. Alex fyllde år och jag var bjuden. ganska nervös inför att gå dit, har inte varit hemma hos henne förut, har inte träffat henne nykter tror jag, och har inte träffat några av de andra som skulle dit förutom sara (och emelie kom jag just på, men ändå, massa tjejer jag inte kände). Men men, försöker man etablera en ny bekantskap så får man väl bita i det sura äpplet tänkte jag (inte för att det skulle vara så surt att åka dit, bara det att jag var lite nervös, ni förstår vad jag menar?). Det hela gick dock ganska bra, tror att hon blev glad för presenten, fick saft, kaffe, pannkakstårta och tre sorters muffins (daim var godast). Pratade med minst en person jag inte kände. Efter några timmar gled samtalet över på förslossnings...ja vad säger man, hur som helst, något med förlossningar. Då kände jag och emelie att det var dags att dra oss.

även på den här fronten har det gått trögt med träningen den sista veckan kan jag rapportera, och jag har inte ens en förkylning att skylla på. Hade tänkt att ta mig i kragen idag och antingen simma eller springa, men kom just på att jag ska träffa martin ikväll vilket jag helt hade glömt bort. Tror att vi ska laga mat och se på morden i midsummer, såg mitt första avsnitt förra gången jag var där och det var precis så bra som alla säger, även om martin var tvungen att följa mig till tunnelbanan efteråt. Träningen får alltså vänta till imorgon, om jag inte kan få med mig martin på ett pass.....hm, det kanske kunde vara en idé, måste undersöka saken.

hurra för fredag, kanske faktikst ännu bättre än torsdag, och lite mer universellt, ganska ensam när man går omkring och ropar hurra för torsdag!, när man ropar hurra för fredag! därremot stämmer folk in från höger och vänster

planerna för dagen är plugg plugg plugg, och mina och cias planer (ensamma och övergivna som vi är utan åsa) är likaså plugg plugg plugg. Cia har i och för sig planerat in en paus lördag kväll, det har inte jag.

något konstigt hände förresten igår. Jag pluggade till sisådär fem, gick hem. Öppnade dörren. Hojtade hallå. Inget svar. Gick en sväng. Ingenting. Ingen hemma. Inte ett knyst. Något överrumplad och perplex satte jag mig på sängen och ringde i snabb takt lisa, åsa, ebba och syster. Efter samtalen, åter tystnad. Satte på lite musik. Kändes fortfarande lika konstigt. Gick till ica. Kom hem. Fortfarande lika tyst och ensligt. Cia kom till slut hem, men inte förrän vid, tja, vad kan klockan ha varit, halv nio kanske. Vet inte när jag var ensam så länge senast. Fränden, kom hem!


och ännu en konstig sak i morse: sprang på hannes, som skrattade, drog i min mössa och sa "snygg katt", och skrattade igen. Ganska rått. Sedan gick han.

Raphus cucullatus had become rare unto death. But this one flesh-and-blood individual still lived. Imagine that she was thirty years old, or thirty-five, an ancient age for most sorts of bird nut not impossible for a member of such large-bodied species. She no longer ran, she waddled. Lately she was going blind. Her digestive system was balky. In the dark of an early morning in 1667, say, during a rainstorm, she took cover beneath a cold stone ledge at the base of one of the Black River cliffs. She drew her head down against her body, fluffed her feathers for warmth, squinted in patient misery. She waited. She didn't know it, nor did anyone else, but she was the only dodo on Earth. When the storm passed, she never opened her eyes. This is extinction.



David Quammen, The Song of the Dodo: Island Biogeography in an Age of Extinctions, London: Pimplico, 1996, p. 275.

kanske veckans bästa dag nuförtiden, eftersom den innebär att jag har jobbat färdigt för veckan och får övergå till att plugga i fyra dagar, vilket för tillfället är ganska avslappnat (om än något frustrerande) eftersom jag inte har så mycket annat att välja på än att läsa läsa läsa. Innebär även att jag kan ta kafferast utan att titta på klockan vilket alltid är lika trevligt.

sitter i skrivande stund på kth biblioteket, där jag har varit hela veckan, idag dock utan åsa som precis har åkt till humla. är i och för sig rädd att risken är ganska stor att hon fortfarande är kvar på centralen, sj har problem för närvarande om man ska tro dn, vilket man väl ska? hur som helst, mycket nöjd med min plats på biblioteket här efter att ha flängt runt mellan q, kåren, su etc ett tag utan att det har känts riktigt rätt, vilket det gör nu.

på tal om dn, har ni läst artikelserien "I väntan på Sverige" (fyra delar, första delen här)? Mycket läsvärt, sant, tänkvärt, välskrivet och, inte minst, otroligt roligt bitvis. Skrivet av Maciej Zaremba som nu är min nya idol.

dock inte i hjärtat som tur är, men väl i armhålorna, vet inte vad jag har gjort. Såg inte på dem desperata igår men är ganska duktig på träningsfronten ändå (dock inte så duktig att jag går på pass kl 8 på morgonen, imponerad lisa!), vi (jag och å alltså, vilka annars?) var och simmade på lunchen igår och kände oss mycket duktiga.

Det var lite jobbigt på simhallen: en grupp om ca 50 (kan inte ha varit långt ifrån i alla fall) dagis/skolbarn (kan inte bedöma ålder) hade invaderat duschrummet samtidigt som vi var där. För att ta sig ut i själva simhallen ställdes de små flickorna upp i ett långt led som tog upp halva rummet. Stackars jag och å, perplexa och handfallna inför denna massgrupp av små människor, hamnade sist i ledet. Under marschen ut i simhallen stirrade de flickor som var sist i ledet (det vill säga framför mig och å) stint och storögt på åsa, viskade, stirrade, fnissade och stirrade lite till. Underligt men likväl hemskt underhållande och nästan värt hela invasionen.

Ännu underligare var dock att när alla dessa barn väl kommit in i simghallen dukade deras fröknar upp fika på ett av borden bredvid bassängen. Där satt sedan alla barn under hela tiden vi var kvar. Är det bara jag som tror att man går till simhallen för att....just det, bada.

Nu ska jag äta färdigt min lunch framför datorn bestående av smörgås med ost och leverpastej, gott bröd ni lämnade klvar l&m!

Ebba: förslag på sysselsättning - boka en biljett till stockholm kanske?

det är på tiden att ni konverterar, och ni måste väl erkänna, det finns inget bekvämare! Långkalsonger måste vara bland det bästa som finns, varmare och lösare (och oftast längre) än leggings, mer praktiska än mysbyxor (som ju kan vara lite bökiga, inte så nätta som långkallingar), mjukare än allt annat, typ jeans (hu!) och, icke att förglömma, superfina! Måste erkänna att mina rosa gjort ganska många turer till ica lappis (och kanske någon annanstans?), dock i sällskap med jacka som gått nedanför rumpan och stövlar, då gör det väl inget? Men åsa protesterade när jag ville gå ut och springa i dem, inte för att de inte skulle vara fina nog men, och hon hade ju alldeles rätt, vad skulle jag ta på mig när jag kom hem?

dagen tillbringas på kth biblioteket tillsammans med åsa, jobbat hemskt bra båda två under förmiddagen men nu börjar det dyka upp lite tunga ögonlock (å) och flackande blickar (jag). funderar därför på att gå till cafét utanför och köpa en kopp kaffe...och kanske en bulle. hm. svåra val.

en ovanligt trevlig måndag dock som jag misstänker beror på sviterna efter en mycket trevlig helg! hoppas resan gick bra och att ni inte hade ihjäl varandra, på samma tåg och allt.

något väldigt konstigt inträffade precis: åsa och jag sitter i ett grupprum på kth. en kille kom och knackade på och frågade om han fick låna en penna, vilket han fick. inte så konstigt kanske. men sedan smilade han som attan mot åsa, som blev alldeles skär i ansiktet. mannen gick ut och jag frågade åsa vad som stod på, om det var en gammal flamma eller så, varpå hon gick från skär till illröd och prompt lämnade rummet. nu får jag inte ord ur henne, hon har gömt sig i sin luva. ????


uppdatering: det är iskallt härinne, trots det håller åsa på att ta av sig kläderna, samtidigt som hon förtvivlat försöker att byta samtalsämne. ?

hurra för vasaloppet, så hemskt roligt och rafflande det var, jag var faktiskt uppe i ottan och tittade nästan från start, blir lika sugen på att flytta norrut varje år. Lika sugen blev jag (och resten av stockholm) på att träna själv, så trotsade åsas högljudda fnysande och grymtande och gav mig ut på isbanorna i hagaparken, vackert väder men ack så erbarmligt underlag. Bra känns det i alla fall att ha varit ute och tränat!

Nu är det plugg som gäller och om ett par timmar Brynzové haluaky till gemensam söndagmiddag.

L&M - vill ni ta med er träningskläder till helgen? Verkar vara ett väldigt trevligt träningscentrum i Ursvik, har ni varit där? bastun framför allt lät lockande?

Fortsatt trevligt i Hedemora?

härligt med helg, hoppas ni har det bra?

igår var jag och cia hemma hos sara och åt och drack vin med sara (så klart) och alex och emelie, hemskt trevligt som vanligt. de hade tänkt att gå ut efteråt på någon konsert men istället gick vi allihop och lämnade sara åt sitt öde vid elva-tiden. idag har alex och sara eventuellt varsin date, spännnade!

efter scones, espresso, snö/hagel-oväder, varm choklad och semlor måste jag verkligen plugga nu medan åsa ska leta reda på all världens nationalrätter, dock verkar hon ha hamnat på något trädgårdssidospår..?

någon som har några tips om vart man kan köpa en pulka för en billig slant?