fem inbokade
utomhusklättring
agnar
ordning i skåpen
Vi packade och packade, tror det blev fem flyttlådor att ställa undan, två att sälja och två svarta sopsäckar att slänga från klädkammaren och garderoberna.
Magnus slänger symboliskt sin Hedmoraorientering-tröja. När han ville slänga underställ "för att han har ett till" satte jag ner foten och påminde om det fina i att kunna fylla ett helt rum med långkalsonger från golv till tak.
Nu är det så länge sedan ni var här att jag gav upp och packade ner portföljerna...
Klart!
Klart!
Idag ska vi städa köksskåp, städskåp mm. Inte lika mycket att plocka undan så det ska nog gå mycket snabbare.
Converseleden
Förra helgen gick vi den sk. Conversleden i Humlatrakten, andra människor kallar den för redvägsleden, men efter att Åsa promenerade samma sträcka i converse för ngr år sedan tycker jag Converseleden är ett bättre, och mycket roligare, namn. Det var härligt, solsken, och många fina blåsippor runt Ekborgen.
Agnar II
Aprikoser, linfrön, dinkelflingor solroskärnor och dinkelmjöl, och förstås Agnar II.
städlördag
Lägger in några före bilder, hoppas jag kan publicera efter bilder innan helgen är slut!
överfull klädkammare
och garderob i behov av rensning
lägenheten
oildisaster och snälla föräldrar
Vad gäller snälla föräldrar är storyn följande:
Min fd. kollega Maja, som jobbar på kommunen nuförtiden, skulle gått på ett sammanträde jag hade i måndgas kväll. Under måndagen visade det sig dock att hennes son, Pontus, som gör en utbytestermin i Grenoble (!) hade fastnat i Sverige pga askan.
Han hade varit o hälsat på ngn i Sthlm och kom inte tillbaks till Frankrike, passade därför på att besöka föräldrarna, och Maja prioriterade förstås middag med honom framför sammanträde.
Nu till den snälla delen, eftersom det inte gick ngr flyg var ju Pontus som sagt fast, så vad gör man, jo, man frågar förstås (?) sina föräldrar om de kan tänka sig att skjutsa. Och det kunde de! helt galet! Maja och hennes man skutsade alltså ner sin son till Grenoble, tog en Pizza och åkte hem igen.
projekt episod 1
På hemnet
uppsägning
Nu har jag skrivit under min uppsägningsblankett, den 11 augusti är min sista dag som lantmäterianställd. Ojoj!
I praktiken kommer jag att vara på jobbet sista dagen någon gång i mitten av juli, sen har jag semester och övertid att ta ut.
gardin(er)
Som tur var hade de samma modell och färg på en inredningsaffär här i Kungsbacka, så idag på lunchen har jag varit och köpt mig en till. Men lärdomen av det hela är att gardiner inte säljs i par. Åtminstone inte dyrare och "finare" varianter.
Ikväll ska M och jag åka till Trollhättan med två av mina kollegor och deras sambos. En fjärde kollega till oss, Jeanette, är med i Tolvskillingsoperan som de sätter upp där. Det ska bli roligt, och ännu roligare att titta på huset i Humla imorgon.
gallra
Som fackpamp ingår det i mina uppgifter att sitta med på anställningsintevjuer, och gallra bland ansökningarna. Eftersom vi inte anställt förut under min tid i facket får jag vara med om det för första gången nu (i grevens tid eftersom jag egentligen avgått).
Vi hade fått in runt 40 ansökningar till den enda tjänst som ska tillsättas till hösten, inte helt lätt att veta var och hur man ska börja. Nu är det ju som väl är inte jag som fattar det slutgiltiga beslutet, men min chef lyssnar tydligen väldigt mycket på vad vi och det andra facket tycker.
Först sorterade vi ut dem som inte hade behörighet, sådana som kom direkt från gymnasiet, eller hade fel utbildning, 30 kvar. Sedan plockade vi ut dem som hade civ.ingengörs utbildning, jag tyckte det var självklart att det skulle kallas, vi behöver fler civilingenjörer här!
Kvar var en hög på en hel klass, alltså runt 25 ansökningar från dem som läst till högskoleingenjörer i Trollhättan och blir färdiga nu till sommaren, alla ansökningar var lika varandra, undrar om de allihop gått samma söka jobb kurs?
Vi kan ju omöjligt kalla 30 pers, så på något sätt var vi alltså tvugna att sålla. Började med att plocka bort dem som inte sommarpraktiserat på lantm. Visserligen har man nog ingen större nytta av det när man väl börjar jobba, men det visar ju ändå att man är intresserad, någon sorts viljeyttring som kanske visar på ambition.
Kvar var runt 15 ansöknigar, fortfarande för många. Vi sorterade bort dem som hade familj och bodde för långt bort, typ i Trollhättan. Tror inte att man orkar pendla så långt i längden, och sannolikt flyttar man inte om man har familj. Tio kvar... fortfarande för många. Vi plockade bort de som var "för" unga, resonerade som så att man inte är riktigt mogen för det här jobbet om man är 21 år. Kvar var en hög på ungefär fem stycken, vilket väl är hanterligt.
Så så kan det gå till, det kändes som ett väldigt ansvar, det är ju jätte viktigt för den som har sökt, och det finns ju risk att vi sorterat bort den bästa sökanden, men på något sätt måste man ju gallra. De fem som blev utvalda kommer dessutom ändå bara att kallas i andra hand, förhoppningsvis hittar vi någon lämplig kandidat bland civilingenjörerna.
hälsningar från london
