londonsthlm

Midsommar i Småland förra året, fränden är så fin!

Nu är det snart midsommar, ska bli roligt, tyvärr kan vi inte vara humla, ska ju till småland. I år ska jag försöka att inte drunkna.


andreas har så fina får, vet inte om jag är mest förtjust eller mest förskräckt.

kära nån vad det här var jobbigt, klarvaken hela natten, nu är klockan 7 på morgonen och läggdags enligt min dygnsklocka och jag är följaktligen jättetrött, men uppe, ska väl inte gå och lägga mig nu. Espresso och jobb. Utan en gnutta sömn. Gnäll.

Och saknar min fränd, hur ska detta gå i sex veckor? Du ska inte strunta i parkgården och volontärarbeta i stockholm med att se efter din fränd fränden?

oj oj, det här med jetlag, nu ringde åsa precis och väckte mig, sov som en stock fortfarande efter 14 timmars sömn, fick en smärre chock när jag tittade på klockan och den var nästan två. Alldeles skakig och groggy. Måste börja jobba. Kära nån. Så disorienterad.

Utsikt över san francisco och bay bridge från toppen av lombard st.

oj vad san francisco var fint! inte alls som jag hade tänkt mig, och kan precis föreställa mig blixa där. Det var en väldigt sympatisk blandning av många lite slitna, dammiga hus och några få ståtliga blanka skyskrapor. Hade ju inte så mycket tid på mig så blev en snabbtur - golden gate bridge och sedan promenad upp (så brant, alldeles tokigt!) och ned Lombard st, världens kurvigaste gata och middag i chinatown, som faktiskt kändes ganska autentiskt, inte så iordninggjort, och fler matvaruaffärer än restauranger.

Vernal Falls på vägen upp, otroligt vackert.

precis landat i philadelphia, helt groggy av sömnbrist, inte sovit ordentligt sedan...när var det, natten mellan måndag och tisdag i whistler, snart varit vaken i 30 timmar i sträck. Puh! Men allt har gått bra, yosemite var alldeles fantastiskt, var dock ganska slitna på torsdagen redan efter en rundtur i Nelder Grove som jag snokat reda på och som parkvakterna inte ens visste vad det var när vi frågade om vägen - poängen var att vi skulle titta på stora träd, Giant Sequoias, och Nelder Grove har sådana men bara fär att det ligger precis utanför parkgränsen är det inte så många som känner till det. Var en bit att köra, längre och längre bort från folk och asfalt, nästan lite mer folktomt än vi hade önskat, såg bara att par enskilda läskiga hillbillies i pickup trucks med ölburk i ena handen och ratten i den andra. Men som tur var gick det bra, överfallna av varken björn eller hillbillie, men vi såg en björn till! Hur som helst, var som sagt ganska slitna på torsdag kväll, blev sent innan vi kom fram, hittade vårat tält och gått igenom all vår packning för att låsa in allt möjligt och omöjligt i björnsäkra lådor, så inte mycket sömn den natten, bestämde oss till min lättnad för att satsa på att ta oss till Little Yosemite Village nästa dag, något sorts basecamp för leden upp till half dome. När vi väl kom dit tyckte vi (tja, en av oss i alla fall) att vi ju kunde gå bara en liten bit till kanske, och så vidare, och innan jag visste ordet av hade vi klättrat 1400 höjdmeter på bara fyra och en halv timme! Jag gick inte upp den sista biten, alltså upp för de där kablarna, dels på grund av att jag var omåttlig nöjd ändå (högre än både sveriges och norges högsta berg tydligen!) och dels för att vi inte hade tid, eftersom vi hade tänkt att bara gå halvvägs startade vi inte särskilt tidigt, men erik som den bergsget han är smet upp och ner på utsidan om kön längs kablarna (frowned upon) snabbare än kvickt och sedan hoppade vi från sten till sten hela vägen ned med sådan fart att det sprakade i öronen. Trots det fina vädret (nästan alla andra hade shorts tror jag) var vi iklädda underställ plus överdrag (lite överklätt) så när vi kom ned igen var jag inte mycket mer än en liten pöl av svett. Dusch (välbehövlig, hade inte duschat på tre dagar!), och in i bilen med siktet på san francisco airport, även om jag inte behövde checka in förrän vid tre på morgonen ville vi gärna komma i alla fall en bit innan det blev mörkt, serpentinvägar är tydligen lättare att köra i dagsljus. Efter cirka sex timmar i bilen och x antal koppar kaffe (framför allt för chauffören) och en väldig fin tur över Oakland Bay Bridge vid midnatt med utsikt över san francisco) var vi framme vid flygplatsen. Pustade och hängde i några timmar fram till min incheckning vid halv fyra på morgonen. Puh! Hoppas jag inte somnar här i philapdelhia och missar mitt flyg som avgår om, hur lång tid kan det vara kvar nu, fem och en halv timme?



Nästan uppe, ser ni att det är ganska brant?

uppdatering från vancouvers flygplats (där de har gratis internet, kan det ha med os att göra?), flyget till san francisco avgår om drygt en timme. Allt väl för tillfället. Visst är det bra att jag håller er så uppdaterade?

Inte utan att jag är lite nervös.

Så söt!

Sett min första björn idag, precis vid vägen! Jag var i en bil som tur var, annars hade jag varit livrädd. Men den var ganska liten, inte fullvuxen utan troligen runt två år, räknas som vuxna vid fyra. Så kul!

I övrigt har jag idag lärt mig om tempererad regnskog på ett väldigt underhållande sätt, både roligt och intressant.


På tal om att se rolig ut lisa!

Andrew C. Revkin

Tidig morgon i Whistler, nu är klockan sju men har redan varit uppe en timme, suttit i trappan på hostelet (köket där jag sitter nu öppnar inte förrän sju) och läst andrew revkins bok The Burning Season, som handlar om amazonas och mordet på Chico Mendez, familjärt för er brasilienresenärer? Kommer ni ihåg att jag skrev om andrew revkin tidigare? Han var i alla fall hemskt bra, både underhållande och informativ, och boken verkar följa i samma spår.

Senare idag är det trädtoppsutflykt (för att svara på din fråga lisa), ska bli så roligt! Nu ska jag passa på att plugga lite, har så mycket anteckningar att renskriva.

stora träd, men ännu större träd blir det förhoppningsvis på torsdag

Ankommen helskinnad till whistler. Snobbigt värre verkar det vara här men väldigt fina berg, jag bor på stans enda hostel, alla soptunor är björnsäkra och försedda med skylt med sms-nummer man ska använda om man ser en björn. Lite schloss efter gårdagens utflykt till de 1000-åriga (hotade) red cedar(svenska?)skogarna i walbran valley väster om victoria på vancouver island.


Tittar lite närmare.

idag ska jag gå på ett seminarium med den här mannen, ska bli så kul!

http://dotearth.blogs.nytimes.com/

Mannen är alltså Andrew Revkin, environmental reporter för New York Times. Lite starstruck igen.




Är det bara jag som bloggar nu för tiden förresten? Hur går det på Sweco? Och i Italien?

Mossa mossa och ännu mera mossa.

Lite chockartat var det när vi gick omkring i reservatet, som var finast där det var helt täckt av mossa, och plötsligt kom fram till en liten vik där ett antal lyxiga båtar hade slagit sig till ro.

Här berättar JB i röd tröja om den sällsynta orkidéen som växte precis till höger.

Tror efter en svettig natt att, peppar peppar, mitt förkylningsförlopp har vänt. Mår ganska bra. Idag stod exkursion på schemat på eftermiddagen och jag och sex andra volontärer (det enda på programmet som var gratis, visade sig vara ett kap eftersom många andra betalade dyra pengar för nästan samma tur) bussades iväg till naturreservatet Gowlland Tod Provincial Park, ett reservat för både marin natur och urinvånare. Vi fick en guidad tur och såg bland annat den sällsynta phantom orchid, vilket botanikern i mig tyckte var hemskt roligt, och visst ser den lite spöklik ut?


Cephalanthera austiniae

Väldigt förvirrande dock med språket, märkt att något jag inte kan på engelska är växt- och fågelnamn, knappt på de vanligaste. Hur som helst, efter rundturen fick vi välja lite verktyg och gå loss på murgrönan som kväver de stackars träden, roligt! Om än väldigt taggigt, snårigt och jobbigt, speciellt när man har hackat hackat och hackat för glatta livet på en murgröna i en kvart, tagit sig igenom halva och det kommer en stor man som med ett hugg ordnar resten, hmpf! Så här såg det i alla fall ut efter att jag (med lite hjälp då) hade haft ihjäl en murgröna:


Nu är tanken att murgrönan ska dö och trädet släppas fritt. Jag känner mig som en hjälte.

Lower harbour med inte mindre än tre flygplan på upp/nedgång.

Victoria är en hemskt fin stad, ovan är hamnen där färjor (min färja bland andra) och, mycket coolare, flygplan kommer och stup i ett, jag stod och tittade i fem-tio minuter och under den tiden lyfte 2 och landade kasnke tio plan, skytteltrafik! Har aldrig sett sådana där plan på riktigt förut, känns lite pittoreskt och gammaldags, osvenskt har jag fö mig, men det kanske bara är jag som inte har sett dem i sverige?

de två första jag såg, och försiktigt tog ett kort på med zoom för att inte skrämmas. Innan jag höjde blicken och såg tjugo till.

De har problem med kaniner här på campus, inte utan att det märks, de är överallt, hela tiden, i olika storlekar, färger och åldrar, precis överallt, på vägen mellan mitt rum och huvudbyggnaden, en promenad på cirka 100-150 meter, skulle jag säkert kunna räkna till 50 stycken, man snubblar över dem, inte långt ifrån att man trampar på dem. Nästan lite otäckt, tänker på hitchcocks kråkorna. Totalt på campus ska det finnas över tusen enligt uppgift. Skulle tro att det är fler, hur gör man när man räknar kaniner? Verkar lurigt att få med alla. Inga naturliga fiender.

kurering pågår

jag hostar, snörvlar, nyser och huttrar, scheisse scheisse scheisse. Har tagit ledigt under eftermiddagen för att vila och kurera.

så fint campus!

det blev ingen valskådning, späckhuggarna valde att lysa med sin frånvaro, däremot hade två mycket sympatiska örnar (höll på att skriva björnar, freud?) placerat sig på ett torn på ett litet skär där båten åkte förbi och satt snällt kvar medan alla vi passagerare spanade så att ögonen värkte. kul!

onej fränden, jag förstår inte riktigt, måste ni köra om allting? vad händer? vilket datum har han bokat salen? får jag komma och titta?!?

flygresan gick bra, och jag fick byta plats :) snabbt byte i philadelphia, i luften blev det dock lite strul med planet så mellanlandade i denver, men det gick bra till slut, sov mig igenom det mesta av den flighten.

har precis avslutat första riktiga konferensdagen, var en del aktiviteter igår också men nu är det igång på riktigt, ha varit en lång dag. Har dock inte vågat pata med någon än, känns som att man kanske borde försöka. Men har varit på två mindre sessions där även ASLE:s president har varit, blev lite starstruck när han satte sig på stolen bredvid mig, visste inte vart jag skulle ta vägen. Dagens höjdpunkt var annars en föreläsning av richard primack (http://www.bu.edu/cecb/faculty/primack.html), professor i biologi och ekologi som har skrivit mycket om klimatförändringar och regnskogar. En annan höjdpukt är universitetet, så fint campus, jättestort, fullt av träd och till och med skog, en bra bit från stan, och så väldigt hett.


western trumpet honeysuckle som blommar här på campus

tidig morgon, ska precis checka ut fran hostelet och bege mig till pir 69 for att ta farjan over till victoria, hoppas pa att se en val! kan inte pasta att jag forstar vad de menar med rain city, det ar sa varmt!

resan gick bra, mycket langre an jag trodde och med ett extra stopp i denver, och lite vilse mitt i natten i seattle innan jag hittade hostelet, men till slut hamnade jag ratt. Forutom ett smarre missode under natten nar jag, nagot lattkladd, laste mig ute fran mitt rum, har allt gatt bra. Nu har jag precis atit frukort (rostat brod med jordnotssmor, inte sa gott men man tar val seden dit man kommer), ska ta en valbehovlig dusch och sedan ge mig ut och se mig omkring lite. Jag bor mitt emot det starbucks som du pratade om franden (varldens forsta!) sa det blir nog forsta anhalten.

nu har jag fått inresetillstånd till USA, med sisådär en timmes marginal. Puh!

Igår var jag hos martin och åt middag, han bjöd på sin favoriträtt som (hade jag ingen aning om) är nävgröt, en värmländsk specialitet som görs på skrädmjöl (rostade havregryn) och serveras med stekt fläsk och lingonsylt, jättegott. Brukar ni äta det i karlstad k?

kan meddela att min bula nog har lagt sig, hur är det med  er andra?

Misstänkt epidemi alternativt bortglömt slagsmål i stockholm, jag råkade lägga en hand på min hjässa och upptäckte att jag har jätteont på toppen av huvudet. Mitt förskräckta utrop föranledde åsa att göra likadant och se, hon har också jätteont på sin hjässa. Was ist los?? Har detta drabbat någon annan? Biverkning av bröllopsveckan, eller har jag och åsa haft en slags duell på renars vis?

För övrigt är vi väldigt effektiva i stockholm idag.