londonsthlm

Vernal Falls på vägen upp, otroligt vackert.

precis landat i philadelphia, helt groggy av sömnbrist, inte sovit ordentligt sedan...när var det, natten mellan måndag och tisdag i whistler, snart varit vaken i 30 timmar i sträck. Puh! Men allt har gått bra, yosemite var alldeles fantastiskt, var dock ganska slitna på torsdagen redan efter en rundtur i Nelder Grove som jag snokat reda på och som parkvakterna inte ens visste vad det var när vi frågade om vägen - poängen var att vi skulle titta på stora träd, Giant Sequoias, och Nelder Grove har sådana men bara fär att det ligger precis utanför parkgränsen är det inte så många som känner till det. Var en bit att köra, längre och längre bort från folk och asfalt, nästan lite mer folktomt än vi hade önskat, såg bara att par enskilda läskiga hillbillies i pickup trucks med ölburk i ena handen och ratten i den andra. Men som tur var gick det bra, överfallna av varken björn eller hillbillie, men vi såg en björn till! Hur som helst, var som sagt ganska slitna på torsdag kväll, blev sent innan vi kom fram, hittade vårat tält och gått igenom all vår packning för att låsa in allt möjligt och omöjligt i björnsäkra lådor, så inte mycket sömn den natten, bestämde oss till min lättnad för att satsa på att ta oss till Little Yosemite Village nästa dag, något sorts basecamp för leden upp till half dome. När vi väl kom dit tyckte vi (tja, en av oss i alla fall) att vi ju kunde gå bara en liten bit till kanske, och så vidare, och innan jag visste ordet av hade vi klättrat 1400 höjdmeter på bara fyra och en halv timme! Jag gick inte upp den sista biten, alltså upp för de där kablarna, dels på grund av att jag var omåttlig nöjd ändå (högre än både sveriges och norges högsta berg tydligen!) och dels för att vi inte hade tid, eftersom vi hade tänkt att bara gå halvvägs startade vi inte särskilt tidigt, men erik som den bergsget han är smet upp och ner på utsidan om kön längs kablarna (frowned upon) snabbare än kvickt och sedan hoppade vi från sten till sten hela vägen ned med sådan fart att det sprakade i öronen. Trots det fina vädret (nästan alla andra hade shorts tror jag) var vi iklädda underställ plus överdrag (lite överklätt) så när vi kom ned igen var jag inte mycket mer än en liten pöl av svett. Dusch (välbehövlig, hade inte duschat på tre dagar!), och in i bilen med siktet på san francisco airport, även om jag inte behövde checka in förrän vid tre på morgonen ville vi gärna komma i alla fall en bit innan det blev mörkt, serpentinvägar är tydligen lättare att köra i dagsljus. Efter cirka sex timmar i bilen och x antal koppar kaffe (framför allt för chauffören) och en väldig fin tur över Oakland Bay Bridge vid midnatt med utsikt över san francisco) var vi framme vid flygplatsen. Pustade och hängde i några timmar fram till min incheckning vid halv fyra på morgonen. Puh! Hoppas jag inte somnar här i philapdelhia och missar mitt flyg som avgår om, hur lång tid kan det vara kvar nu, fem och en halv timme?



Nästan uppe, ser ni att det är ganska brant?