londonsthlm

som ni kanske har hört har åsa problem med knäet. Vilket innebär att jag har svårt att springa.

Nu kanske ni tänker att mina problem beror på något slags sympatismärta, för att jag och åsa tillbringar för mycket tid ihop. Så är dock inte fallet. Anledningen är istället den att åsa gömmer mina skor. För bövelen. Sist hittade jag samtliga mina träningsattiraljer i en tvättpåse längst in i garderoben. Inklusive åsas träningsattiraljer, så att jag inte helt enkelt skulle kunna ta hennes istället. Plockade då, naturligtvis, fram alltihop igen. Och gav mig ut och sprang en runda, medan åsa stannade hemma och muttrade x antal svordomar.

Häromdagen tyckte jag att det var dags för mig att spinga igen. Åsa, tankeläsare som hon är, såg till att vara hemma först och gömde föga förvånande mina skor innan hon gick ut igen. Mer förvånande var att hon inte gömde sina skor. Ha! tänkte jag, snörade på mig hennes skor och gav mig ut i spåret.

När jag kom hem blev åsa upprörd för att jag tagit hennes skor. Jag blinkade av förvåning. "Man kan inte låna ut sina springskor" förklarar hon, eftersom de formar sig efter foten. Det vet jag väl! Och undrar om hon har glömt att hon faktiskt har gömt MINA skor, som jag annars gladeligen hade använt istället för hennes.

Fortsättning följer, såvida knäet inte blir bra snart.