londonsthlm

Och för en gångs skulle har jag varit på jobbet fem dagar den här veckan, oj vad jag har fått mycket gjort! I mitt liv som fackpamp går det i vanliga fall åt mycket tid till att åka till Malmö och fackarbeta (dvs. dricka champange och gå på porrklubb!) Förra veckan var jag på jobbet tre dagar, nästa vecka kommer jag vara här två...

Öresundståget har blivit lite av mitt nya vardagsrum faktist, fy för plats med bord! På de där tågen är minst 3/4 av platserna just "plats med bord". Tror de verkligen att man har lust att sitta och titta rakt på någon okänd människa, och dessutom bråka om det mycket knappt tilltagan benutrymmet under bordet, i tre timmar?



Ikväll åker M och jag mot Sthlm, i morgon stundar bröllop för Sofia och Jocke på en ö utanför Norrtälje. Det ska bli 5 grader, regn och lätt kuling. Men det får man kanske räkna med om man väljer att gifta sig i oktober. Idag låg det förresten snö på några plättar i skuggan när jag åkte till jobbet. Vintern närmar sig, med stormsteg. Tanterna på mitt jobb tror på en vargavinter eftersom rönnbären sitter kvar på träden. Tydligen känner fåglarna på sig att de kommer att behöva dem som mat i vinter och äter därför inte upp dem nu.

Det hände ngt. konstigt nyss,  min telefon ringde, jag tittade på displayen och kände igen numret, men var inte säker på vem det var. Eftersom en kollega var inne på mitt rum kunde jag inte svara. När hon hade gått slog jag upp numret på "hitta", det visade sig till höra en Susanne Lidström. Men, när jag ringde upp bedyrade Nisse att hon inte hade ringt mig och telefonen hade legat tyst och snäll bredvid henne... och alltså inte skumpat runt i väskan och kunnat ringa upp av misstag. Kanske ett tecken? Frågan är bara på vad!