londonsthlm

Idag har jag varit ute. Hela dagen nästan. Det tar på krafterna vill jag lova, det är värst vad jag är sömnig. Dessutom har jag ju ont i mina revben, vilket nu är konstaterat muskelinflammation efter allt mitt hostande. Så det kan bli!

Trots sömningheten var det härligt att vara ute, trots det gråmulna västkutska vintervädret, det är det nästan alltid när jag väl kommer ut, och konstigt nog nästan aldrig när jag just har vaknat och ska gå upp. Det är då, när jag ligger kvar i sängen under det varma täcket, det gäller att inte tänka på att jag ska jobba ute.

Att lasta alla instrument och köra ut bilen ur inhängnaden (backa på små utrymmen i en bil utan backspegel) är inte heller så hemskt roligt, men sen, när man väl är på plats brukar det vara jätte skönt att slippa sitta inne vid datorn, och slippa svara i telefon och istället få jobba lite fysiskt och få frisk luft.
Mackor och kaffe är nog aldrig så gott som i hamnen i Kullavik. Fredrik hävdar, vilket inte har någon verklighetsförankrad grund, att jag vill åka dit för att det är utsikt över det ställe där bastubadarna hoppar i havet, tsss! Tvärt om, jag blir så hemskt generad om det kommer ut en naken farbror på trappan. Men däremot är det superfin havsutsikt i hamnen.




I bakgrunden skymtar havet. I framkant ser ni de absolut såphala klipporna som jag kasat runt på, och vår (dvs Lantmäteriets) nya GPS, som jag inte alls kommer överens med. Jag lovar, den har en egen vilja! (eller så handlar det möjligen om handhavandefel, vilket nämnda Fredrik hävdar, tssss, igen!)




Trots diverse osanna beskyllningar var han iallafall gentleman nog att inte tvinga ut mig på denna bergsbestigning, som sagt, klipporna var såphala. Västkustvinter har den inverkan på berg.