ulf

förra veckan på kb fick jag plötsligt syn på min gamla lärare från su, ulf. Tittade till så där som man gör när man känner igen någon, och det såg han. Hälsade inte men log lite halvt igenkännande och skyndade vidare. Lite genant sådär. Inte en chans antagligen att han kommer ihåg mig, tror det var ht03. Till saken hör att han är den mest skräckinjagande lärare jag har haft, plus att det är den enda större uppsats jag har skrivit som jag inte fått bra betyg på. Argh. Nåväl. Inte mer med det.

Icke. Såg honom en gång till på kb, med ungefär samma resultat som ovan. Sedan mötte jag honom i vasastan igår. Samma tveksamma, förlägna, halvt igenkännande, mesiga flin från min sida. Som han noterade. Ingen hälsning. Hade antagligen varit bättre om jag hade hälsat - som lärare måste man väl vara van vid att folk man inte känner igen hälsar (bortglömda studenter).

Och nu igen, utanför kb väntande på att de skulle öppna. Samma procedur som ovan. Börjar bli rejält generad. Men hur råda bot på detta olustiga förfarande?

Kommentarer
Postat av: Anonym

Han borde väl vara är väldigt van vid att folk tittar igenkännande på honom? Han kanske inte alls har reagerat på att du sett honom?

2009-08-11 @ 12:38:03
Postat av: lisa

det var jag som gjorde kommenataren, glömde visst namn

2009-08-11 @ 12:38:37
Postat av: Anonym

jo jag vet, han är säkert van , inte det som är problemet - hade varit helt ok om jag bara hade hälsat från början, kort och gott, men kan jag ju ine helt plötsligt börja hälsa...hoppas inte att han tror att jag lägger an..

2009-08-11 @ 13:40:32

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0