londonsthlm

Igår var jag, hör och häpna, på bluesafton! Var faktiskt jättekul, många musiker, oidentifierat band, de spelade och musikerna kom och gick, bytte trummis, bytte basist, bytte sångare. Rolig huvudperson i äkta bluesutstyrsel (hm, inte säker på vad det är när jag tänker efter) med hatt, munspel och väst. Och ett helt gäng saxofonister. En helt ny värld. Kände mig aningen stel, tondöv och hämmad i jämförelse, var mest upptagen med att ducka för en av gitarrerna som verkade leva ett eget liv farligt nära mitt huvud.

när jag kom dit fick jag syn på en man som liksom tittade till, vilket gjorde att jag också tittade till och insåg att jag kände igen honom, han kom fram och frågade om jag inte bodde på domus och om det inte var vi som sågs i tvättstugan häromveckan. Helt riktigt. Trevlig spanjor som på stapplande svenska förklarade att han har pluggat ett par år på kth och nu ska börja pendla till västerås för att jobba med kärnfysik på något center där, kommer inte ihåg vad det hette.
Så litet stockholm kan vara ibland.

Installerad på kb, och har noga undvikit att titta på ulf som stod i hallen när jag kom in.