londonsthlm

Nu är jag hemma i Kungsbacka igår, lagom mosig men skapligt pigg ändå efter en uppfriskande promenad med Ebba i Skatåsområdet på en timme, för att inte tala om den livshöjande effekten Björnbärspajen vi fick oss till livs på "Kåken" hade.

Gårdagen bröjade med att jag körde lite vilse, det är värst vad det är lätt att göra det i den där staden! Jag fick ringa till Magnus så att han kunde agera GPS, hade telefonen på högtalare, och han satt framför eniro och dirigerade.  (Åsa, känns det igen?)

Väl framme hos Ebba gick jag lite vilse dessutom, men den gången kunde Ebba få mig på rätt väg, hon hänvisade till det grå rappade stenhuset med balkong. När jag tittade mig omkring såg jag ungefär fem sådana hus, då förfinade hon sin beskrivning något till "det grå rappade stenhuset med en barfota kvinna i sina bästa år med en gul morgonrock framför", och tänk, det fanns bara ett hus som stämde på den beskrivningen. (Du var väldigt fin i din morgonrock Ebba!)



 Sedan bjöds det på supergod grekisk sallad och ett bröd som inte var av denna värld, till det en del alkohol. Efter några timmars hårlockande och annat "tjejförfestande" kom vi iväg ut vid elvatiden.
Ebbas planering visade sig vara allt annat än optimal, så fort vi lämnat huset kände hon nämligen att hon var kissnödig. När vi väl var framme på avenyn var behovet trängande, det fanns defenitivt inte tid att vänta på att de fem som stod före oss i kön till Locatelli skulle komma in (och därmed även vi då).

Locatelli ligger granne med Park Aveny (eller heter det Park Lane, där vi åt brunch ni vet) och vi kläckte den, som vi tyckte då, alldeles lysande idén att låna deras toalett. Vi ville ju dock inte bli genomskådade och tagna på bar gärnig med att snylta på hotellets toaletter, med andra ord tyckte vi att det verkade smart att låtsas att vi bodde på hotellet. Sagt och gjort, vi pratade väldigt högt och ljudligt om hur trötta vi var och hur skönt det skulle bli att gå och lägga sig när vi gick förbi receptionen på vägen in. På utvägen hade vi övat in några repliker om hur slarvig Ebba var som glömt sina vantar på Sjöbaren, så vi var tvugna att gå ut och hämta dem. Smart va!? (Inte alls genomskinligt, särsklt som jag tror att vi nästan skrek fram våra repliker). Nåja, förhoppningsvis fick sig personalen ett gott skratt iallafall, och vi också, det var hemskt underhållande, at the time!

Efter ett kort mellanspel på ett överbefolkat Locatelli gick vi vidare till Nivå. Där visade Ebba prov på att hon inte har någon skam i kroppen efter ett par glas vin. Jag sackade efter lite, när jag kom fram, max en halv minut efter henne, hade hon på något sätt bara tre-fyra personer framför sig i kön, som ringlade sig långt ut på gatan. Nåja, inte mig emot, det finns roligare saker att ta sig för än att köa. Och de efter oss verkade inte heller förstå att de blivit utsatta för att någon smitit före, vi fick inga arga blickar, en win-win situation helt enkelt!



För min del blev det drygt en och en halv timme där inne, vi var otroligt dansanta vill jag minnas. Jag gick vid sisådär kvart i två, och lämnade då Ebba i glatt samspråk med en norrman. Som sagt, det verkar vara där de hänger!

Tack snälla Ebba för en jätte roligt kväll!